äntligen äntligen är jag ute på andra sidan igen... jädrar vilken form svacka jag haft.
har i ca 1 månad bara velat dö...på alvar...
inte tagit mej ut inte träffat nån i princip..
varje morgon när jag slår upp ögonen gråter jag för att jag vaknat ....
varför får jag så..varför mår jag så..
jag har ju ett underbart liv .
varför gör allt så ont i perioder ...
men nu mår jag bra ...nu ska jag leva igen.....till nästa gång .....
hela tiden lever jag med tanken , att blir det för illa är det ju bara o avsluta skiten ..det är ju mitt val.
en sak är säker . mina barn förtjänar bättre än när jag mår så dåligt.........................................
